Nöjd och stolt!

Jag gjorde det! Och klarade av det! Jag är så stolt och nöjd över mig själv. För så otränad som jag var att springa 10.5km och tycka att det gick hyfsat bra tycker jag att man har rätt i att vara nöjd. Med en tid som många kanske skulle skratta åt men jag är väldigt nöjd med, 1.10.01. Och det var lätt det bästa loppet jag sprungit! Det var sån skillnad mot exempelvis vårruset där alla är så oärliga mot sig själva, springer en km knappt och sen orkar de inte. Här var det ett mil-lopp och det var inte alls många som stannade. Sen var det dubbelfil hela tiden vilket gjorde att man slapp klungan som man annars stressar för att hinna med och inte bli ensam kvar sist. Nu kunde man verkligen springa i sin egen takt. Dessutom ungefär på halva sträckan fanns ett ställe där man kunde stå som åskådare. Och att se sambo och svärfar stå och heja på gav oerhört mycket energi. Stor skillnad emot att bara se dem när man kämpat klart. Så jag är nöjd. Och glad. Nu är det fokus på träning och kost och det känns jättebra! :P