Just nu känns det inte bra. Inte bra alls.
Jag känner mig uppgiven, utan hopp och jäkligt irriterad.
Och jag tänker vara ärlig, även om jag vet att kanske någon från jobbet läser detta.
Det hade bara varit så mycket lättare att kanske vara ensam ny på en avdelning, som redan har fasta rutiner där man bara lär sig allt och "go with the flow" typ. Att man vet hur det ska vara, hur de brukar arbeta och "gilla läget".
Här måste allt bestämmas hela tiden, rutinerna börjar väl sakta men säkert fungera, men jag saknar flowet. Det där att alla vet vad man gör, alla vet hur det ska vara.
Här blir det kaos om en är borta. Så känns det idag. Så är det absolut inte varje dag en ur personalen är borta men idag..
Och då blir man frustrerad, irriterad och på dåligt humör. Vilket självklart går ut över barnen. Har jag tio barn runt omkring mig där vissa skriker när de leker, andra leker så som de inte får (typ farligt) och hälften gråter om man inte har de i famnen, då är man inte lika snäll. Då blir tålamodet inte lika långt. Och det ska inte vara så. Det ska fungera. Och jag kan ärligt talat inte säga vad som blev fel idag, för vi brukar kunna fixa att vara en kort i personalen annars, så varför inte idag?
Man försöker göra så gott man kan, men ibland så känns det inte som om det räcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar