Trött men rätt nöjd

Dålig uppdatering av bloggen, som vanligt. Men jag tror ingen läser den regelbundet iaf så vad gör väl det..

Jag sitter här i soffan rätt trött, men inte alls lika trött som igår.. Efter stängning på jobbet i söndags så blir man rätt trött.. Men det var bara en två timmars lektion i skolan så det var skönt. Tänkte åka hem och vara duktig och läsa men jag orkade bara inte.

Idag har jag bild. Och det blir till att skapa en nyckelpiga. Får väl se hur det ska gå till. Om det går bra, vilket jag hoppas, och det finns tid över, tänkte jag försöka få klart djurhäftet, som hör till nyckelpigan, det är en saga om en nyckelpiga, där vi ska rita egna bilder och ha med fakta om djuret. Det var inte världens lättaste grej att skriva en saga med fakta insmygandes här och där, men jag klarade av det. Dock blev den rätt lång, men det är bara att ta det. Jag är inte helt nöjd med problemet i sagan, men ska höra med lite kamrater om de har något bättre förslag, annars får det vara kvar. Barnen är inte värst kräsna så..

Igår var det träning, en ny start, och jag gick till gymmet för första gången på länge. Förra veckan stannade jag hemma och tränade eftersom jag inte ville riskera att "gnugga" bort tatueringen - som för övrigt är så J**LA snygg.. Grymt nöjd och jag kan inte sluta titta på den.. Roligt.. *ler*

Men i alla fall, så med massa motivation och glädje gick jag till gymmet. Körde lite axlar, och muttrade lite för att löpbanden inte var lediga, men det behövde jag inte göra länge. Hann köra lite mage och sen blev ett ledigt. Så jag sprang 5km. Och det var helt sjukt var tungt det gick.. Ingen tid värd att ens nämnas och jag vet inte hur jag kommer att må efter mina två pass på 8km som är på schemat i veckan. Men envis är man juh..

Nästa vecka blir det troligtvis begravning. Trist och inte särskilt roligt men jag vill gå dit för att stötta min vän. Min bästa vän som jag hade från lekis till slutet av gymnasiet (sen gled vi ifrån varandra lite), hennes pappa gick bort i torsdags. Så jävla tråkigt.

Jag har typ bott hos dem och skulle nog räkna honom som en extrapappa.. Det är tungt, men jag kan inte sluta tänka på hur det är för henne. Träffade på henne på Maxi i lördags när jag jobbade och vi bara kramades och ögonen tårades.. Jobbigt.. Har aldrig tidigare varit med om att jag känt någon nära som gått bort. Och jag vill gärna inte att det ska bli fler..

Usch och fy..

Nu ska jag ta och packa ihop väskan, kanske äta lite frukost och sen läsa lite innan det är dags att sticka iväg till bussen..